Virsbo

När utvecklingen vid Wirsbo Bruk krävde större och ändamålsenligare lokaler innebar den planlösning som bäst tillgodosåg föreliggande krav att det gamla timrade låga trähus, som låg utefter då befintlig vattenintagsränna för vattenhjulet - senare turbinen - till smedjan måste rivas och lämna plats för en ny hejarsmedja.

I västra änden av det gamla huset hade klensmedjan sedan urminnes tid varit inrymd, Här hade män som Per August Bergquist, Knut Stockselius, Bertil Örtlund och Sven Hedlund arbetat. Alla skickliga och mångkunniga på järnets smidning, bearbetning, härdning m.m.

I östra änden hade min far redan 1898 påbörjat det manufaktursmide, som skulle utvecklas till en för Wirsbo så viktig hantering.

De första produkter, som med små resurser, ofta i för klena maskiner, men med beundransvärd skicklighet och uppfinningsrikedom tillverkades i det gamla låga timmerhuset, var skruvkoppel till järnvägarna, dragkrokar, sliddomkrafter och senare "kulkroppar" till separatorer.

Man tyckte när den nya tiden stormade fram att det var synd att det gamla historiskt intressanta huset från 1600-talet, möjligen äldre, skulle skatta åt förgängelsen och därför märktes huset ned och uppfördes igen på en grund som iordninggjorts i herrgårdsparken. Avsikten var redan då att möjligen ordna ett bruksmuseum i den gamla smedjan. Emellertid blev det aldrig tid och tillfälle att förverkliga tanken, men sedan jag blev pensionerad har jag med stort intresse och iver sökt skapa ett bruksmuseum av material, som de två senaste åren hopsamlats och som nu konserverats och ordnats.

Grundtanken har varit att detta lilla museum framför allt skulle visa de produkter som under skilda tider framställts vid Wirsbo Bruk. Denna uppläggning har uteslutit uppställning av exempelvis maskiner och föremål av hembygdskaraktär. Som sig bör börjar exponaten med den äldsta industriella hanteringen i Wirsbo: Lancashire-smidet, För den intresserade åskådaren visas i hörnet till höger när man kommer in, i text, fotomontage och råvaror hur smidbart järn framställdes av tackjärn. Här visas en bit tackjärn, träkol, slagg och en färdig smälta under två stora fotografier, dels av en lancashirehärd, dels av en mumblingshammare. Hur det hela gick till framgår av en text på väggen ovanför.

Träkolet var ju en viktig produkt för denna hantering, och därför finnes i anslutning till vad ovan skildrats en beskrivning på en liknande tavla av hur träkolningen i Wirsbo skogar gick till. På väggen runt ingången finns samlade hemmagjorda redskap, sådana som bönderna använde vid kolningsarbetet.

På gavelväggen till vänster är samlade exempel på hejarsmide vid Wirsbo från skruvkopplen på 1890-talet till dagens bilsmide m.m. Textade skyltar vägleder åskådarens studium.

Långsidan mitt framför ingången domineras av en stor järnbeslagen gammal kista och på ömse sidor två vita tavlor, på vilka föremål är fästade. Till vänster finns en grupp av respektive kraftledningssmiden, flänsar, lyftöglor och rördelar och en konsolhylla för visande av Wirsbobrodd. På motsvarande tavla till höger erinras om att det vid Wirsbo funnits tegelbruk, och vidare visas en del lås och andra intressanta föremål.

I den andra hälften av byggnaden - ett trappsteg ned, OBS! snubbla ej! - finns två gamla vagnar och en släde före bilens erövrande av samfärdseln samt två gamla brandsprutor, varav den mindre - och äldre - är av särskilt intresse. Observera att vattenbehållaren är av koppar med en sil framställd ytterst primitivt av en planka av trä, som genomborrats med en massa hål. Lägg också märke till att varje del av järn till pumpmaskineriet är smidd på städ för hand. Muttrarna är särskilt vackra. Inget dussinarbete!

Med det som nu kan visas i Wirsbo Bruksmuseun är ingalunda museet slutgiltigt färdigt. Jag hoppas att det framdeles skall kunna utvecklas. Tyvärr har gamla intressanta föremål i ringa utsträckning bevarats. De har uppenbarligen av oförstånd kastats bort! Man har felaktigt bedömt dem som värdelösa. Från lancashiretiden t.ex. finns det sålunda nästan intet bevarat. Genom att i de fall det varit möjligt en del namn på arbetare, som tillverkat produkterna, kunnat nämnas på skyltarna, har Wirsbos Bruksledning velat särskilt hedra dem, som varit med om att bygga upp dagens Wirsbo Bruks genom idogt arbete, en beundransvärd yrkesskicklighet och okuvlig vilja att producera det som bruket vid skilda epoker kunnat sälja.