Amerika

Copyright (c) virsbo.se 2018

Alla rättigheter förbehålles.

“Amerika” försvinner från Virsbo

Pampig arbetarbostad jämnas med marken

 

 

Ett av de mest iögonfallande bostadshusen på gamla bruket i Virsbo skall jämnas med marken och rivningen har just påbörjats. Huset det gäller är ‘’Amerika”. Det byggdes under åren 1903-1904 och var efter den tidens förhållanden en pampig arbetarbostad. Det är byggt i två våningar, med åtta lägenheter om rum och kök. Dessutom finns ett enkelrum på vardera gaveln av vindsvåningen.

Detta, att en arbetarfamilj kunde få bo i ett rum och kök, var på den tiden storslaget. Med undantag av ett par av de äldsta stugorna på bruket, bestod alla arbetarbostäderna av ett enda spisrum. Så t ex bestod ”Storbyggningen” av 16 sådana enkelrum!

Men detta med ”Amerika” var något alldeles speciellt. Tidigare var det endast tre hus på gamla bruket som begåvats med namn. Storbyggningen redan nämnt. Så fanns Tallbo, som ännu finns kvar, men utrymt, och vars öde är ovisst. Namnet var naturligt, med tanke på de många tallar som omger huset. Så hade vi Krogen, alltjämt bebodd. Den hade en gång i tiden tjänstgjort som krog åt forbönderna, därav namnet. De små smedstugorna utefter bruksgatan hade inga namn. Namnen på dessa har tillkommit på senare år. Och Norrgården och Sörgården var vid den tiden ännu inte byggda.

Inspirerad i Amerika

Varför fick det nu rivningsfärdiga huset namnet ”Amerika”?

 Jo, dåvarande ägaren av Wirsbo Bruk, minister Herman Lagercrantz, hade varit envoyé i Amerika och där blivit inspirerad att låta bygga detta hus i amerikastil. Det mest iögonfallande därvidlag var väl de stora fönstren med de många små rutorna. Vackert för ögat kanske, och billigt när det gällde att ersätta sönderslagna fönsterrutor, men ack så arbetsamt för den stackars husmodern att tvätta alla glasrutor. Eftersom varje lägenhet hade två fönster med 45 smårutor i varje är det lätt att räkna ut att husmor hade 180 rutor att tvätta då innanfönstren skulle sättas in! Dessutom fanns det på andra våningen två sådana farstufönster.

En annan finess, som också var amerikansk, var uppvärmningsanordningen till rummet. Från köksspisen gick värmeslingor i muren in till rummet. Detta system synes ha utfallit tillfredsställande.

Byggnadssättet var också ovanligt. Man kan säga att Amerika var det första monteringshuset. Man spikade nämligen ihop färdiga lämnar på marken och monterade sedan upp dem.

17 öre i timmen

FOLKET har talat med en man, som själv var med och byggde huset. Det är f snickaren Karl Eriksson, 82 år. Han var bara en yngling då, men hanterade redan på den tiden hammare och såg. Förtjänsten var 17 öre i timmen! Han berättar att inredningsarbetena utfördes av en snickare från Västerfärnebo-trakten som hette Östman. Brukets egna snickare gjorde det utvändiga arbetet. Byggmästare var Per Larsson. Snickerierna, alltså dörrar och fönster, tillverkades i brukets snickarstuga, där J A Berglind ”basade”.

Förutom Eriksson, arbetade på bygget Axel Augustsson (senare byggmästare) och Edvard Helénius. Murningsarbetena utfördes av murare Norstrand (fader till sedermera elektriker Karl Norstrand), och som hantlangare hade han Johan Andersson.

Eriksson har många minnen att berätta från ”Amerikas” tillkomst och han skrattar gott åt dessa. Särskilt minns han då Edvard Helénius och han under arbetet föll från första våningen och ned. Det kunde ha gått illa, men båda klarade fallet utan skador. Helénius, som inom parentes sagt tog sig en ”hutt” ibland för att lätta upp livet, gick efter fallet direkt hem för att stärka sig.

– Men Helénius kommer väl tillbaka igen i morgon, undrade byggmästaren för säkerhets skull.

– Ja, si de’ beror sig allt på om jag har något kvar i buteljen då, svarade Helénius lakoniskt och gick.

Huset nu uttjänat

Och nu har ”Amerika” tjänat ut. Den kunde duga än på ett tag tycker mången. Men den har på senare år varit tillfällig bostad och har som sådan blivit mycket nedsliten. Det skulle säkert bli alltför kostsamt att låta rusta upp huset i beboeligt skick. Därför skall det nu rivas och kommer kanske någon gång i framtiden att ge plats för något annat. Så har det t ex talats om att ett nytt brukshotell skulle kunna förläggas till den plats när ”Amerika” en gång stått.

Artikel Tallbo rivs

Artikeln publicerad i Västmanlands Folkblad 20 juli 1968