Virsbo

I Wirsbo fanns tre magasin där Vita magasinet, byggt i sten mellan 1795 och 1797, var det största. Mellan detta och Dammgården fanns två röda magasin av trä, nu rivna.

I Vita magasinet förvarades fram till 1800-talets slut livsmedel och förnödenheter, som Bruket sålde till bruksbefolkningen. Därefter blev det lagringsplats för Lantbruksförvaltningens produkter och under första världskrigets nödår lämnades här ut mjölk och bröd till kvinnor och barn i köer utanför huset. Fönstergaller vittnar om vilket värde man tillmätte de varor som lagrades här.

År 1961 drog sig Bror Lagercrantz, son till Herman och Hedvig Lagercrantz, tillbaka från arbetet som verkställande direktör för Wirsbo Bruk. Han beslöt sig då för att organisera material från svunna tider i ett museum. Vita magasinet rustades då för detta nya ändamål och är resultatet av åratal av hårt arbete.

Lagercrantz'ka minnesrummet

Minister Herman Lagercrantz, 1859-1945, köpte Wirsbo 1897 och grundade där en framgångsrik industri. Han beskriver sitt liv i memoarboken "I skilda världar". Minnesföremål, de flesta hämtade från Herrgården, har donerats av Lagercrantzka Stiftelsen (grundad 1945). Där fanns bönpallen från det lilla andaktsrummet bredvid sovrummet och de flitigt använda Biblarna.

Ett apostlaskåp, daterat 1623, en gåva från Jakobs församling i Stockholm 1937 att byggas om till predikstol i Virsbo kyrka. I bokhyllan som är en detalj från den fasta inredningen i den rivna 1600-tals herrgården finns fotoalbum och böcker med släktanknytning och ovanpå porträtt av medlemmar av kungafamiljen. Vidare finns målningar och blyertsteckningar av Herman, fotoalbum och uniformer, familjens ordnar och Bror Lagercrantz bronsmedalj i fäktning från olympiska spelen i Paris 1924.

Det finns några konstverk av kända konstnärer och konstnärer med anknytning till familjen Lagercrantz och några böcker med illustrationer av konstnärer i familjen Lagercrantz.

Dessutom finns den Lagercrantzka brevsamlingen med tusentals brev till Herman och Hedvig Lagercrantz och några andra familjemedlemmar och kopieböcker över de brev de skrev. Här finns brev från kungen och hans familj, affärsvänner, politiker och vänner från de kristna verksamheter han verkat i. Det innehåller också manuskript till predikningar och tidskriftsartiklar men också privata kassaböcker. I en resväska finns Herman Lagercrantz dotter Mary Odencrants brevsamling som får öppnas först 2025.

På övervåningen finns Wirsbos historiska arkiv innehållande fler än 200 dokument, som till exempel domstolsutdrag, protokoll från kyrkoförhör, inventarie- och lösöreförteckningar, m.m. från 1628 fram till omorganisationen 1890.

Arkivet bevarar bruksräkenskaper, förda i stort på samma sätt från 1711 till 1945, avtal och åtkomsthandlingar, rättegångsprotokoll och andra ämnesordnade handlingar, den äldsta en kopia från 1383. Det finns även förteckningar över den personal som arbetade, och arbetar, i företaget. Efter det att datoriserad bokföring infördes för ett antal år sedan, är det omöjligt att spara allt material från varje år.

Gamla räkenskaper från 1848, bokföring från 1925-33 samt böcker från den speceriaffär som företaget ägde står i den andra bokhyllan. Där finner vi även gamla pressklipp.

Mellan den gamla och nya bokföringen finner vi ett kabinett med ett herbarium med ca 3 000 växter från Ramnäs socken, samlade under andra hälften av 1900-talet av Ingvar Grankvist. Denna privata samling har donerats till Vita magasinet.

Ett antal ritningar av hus i Virsbo, till exempel herrgården och bostäder för tjänstemän och arbetare, finns samlade på övervåningen. Klasskillnaderna var uppenbara: tjänstmännen hade badrum, något som arbetarna saknade.

De sista dokumenten är kartor över de gamla ägorna. De äldsta från 1600-talet. Under flera århundraden var det viktigt att boskapen höll sig på ens egna ägor. Om man inte hade det kunde man hamna i juridiska trångmål. Kartorna hade därför mycket stor betydelse i dessa sammanhang, vilket många av de gamla dokumenten vittnar om.