Av Bengt Antonsson 2014-02-22
I Wirsbo historiska arkiv finns Nickebos Capital- och Afräkningsböcker för åren 1853 till 1873. Det förefaller som om böckerna omfattade Wirsbos hela verksamhet i såväl Nickebo som Bennebo och att driften av de två hyttorna redovisades tillsammans på Tackjerns Tillverkningskonto. Wirsbo investerade bland annat i blåsmaskin 1859, kolhus i Bennebo 1860-1861 och lokomobil 1873 (vattentillgången i Svartån var liten, något år fick blåsningen avbrytas under sommaren). Från 1866 redovisas att all malm forades till Bennebo. Under den tid som Wirsbo ägde hyttorna levererades så gott som hela produktionen till Wirsbo och något år kom ¾ av Wirsbos tackjärnsinköp från Nickebo. Även bergsmän blåste i Bennebo hytta, Wirsbo köpte mindre kvantiteter tackjärn från dem. Efter von Hermanssons köp av Wirsbo 1873 försörjdes Wirsbo med tackjärn från köparens hyttor, Trummelsberg från första produktionsåret 1876.
Tygwaktaren H. P. Fabricius från Västerås köpte Nickebo hytta och 34/96 mantal Nickebo, Herrgården, till ett högt pris. Sedan han misslyckats med att tvinga bergsmän tillbaka som delägare i hyttan för att dela reparationskostnader och kolåtgång vid upp- och nedblåsning blev det konkurs 1820.
Salomon von Stockenström köpte konkursboets del i Nickebo som ett led i det bruksimperium han från 1811 byggde upp genom arv men framförallt med lånade pengar. Han kom att äga bland annat Fagersta, Semla, Västanfors, Stjernsund, Harnäs, Högfors-Persbo, Olsbenning, Klingbo, Rosshyttan, Hästbäcks övre och nedre hammare samt hälften i Hästbäcks hytta och Nyhyttan i Karbenning. Han införde moderna tillverkningsmetoder, lancashiresmide, puddelugnar, införde manufakturverk, spik- och plåtsmide.
Von Stockenström fick goda betyg av bergmästare Abraham Hülphers. Han konstaterade 1816 att det bästa stångjärnet just nu tillverkades vid Uttersberg och Fagersta. De skickligaste smederna hade däremot Wirsbo, medan inom manufakturen Klosters förtenta plåtar, Fagerstas knippjärn och Stjernsunds spik utan tvekan stod nära fullkomligheten. (von Stockenström hade tre av sex i topp!)
I slutet av 1840-talet blev skuldbördan för stor för von Stockenström, försäljning av Högfors 1850 räckte inte till att rädda affärerna, det blev konkurs 1851 och von Stockenström avled strax därefter. Wirsbo Bruks Intressenter köpte Nickebo av konkursboet. När Wirsbo såldes 1873 till von Hermansson på Ferna följde Nickebo med in i ett bruksimperium med traditionell smältsmidestillverkning utan moderna och lönsamma tillverkningsvägar, von Hermansson utnyttjade endast sina manganhaltiga malmer för spegeljärnsleveranser till Tyskland. Han sålde Nickebo till bergsmän 1876, gjorde konkurs 1891 då fideikommisslagarna förbjöd upplåning av rörelsekapital.
Nickebo var en gammal bergsmanshytta, kanske från 1400-talet, upptagen i en räntelängd från 1539. Redan i slutet av 1600-talet tycks 5/16 av Nickebo nr 1, kallad Herrgården, och halva hyttan köpts av ståndspersoner, i turordning kapellanen Nils Brodin, borgmästaren Engelbrect Gother, fältmarschalken Stjerneld och kom att ägas vid slutet av 1700-talet av fru baronessan Rosenstierna på Skattmansö i Hwittinge sochn, då 3/16 dels hemman och 2/5 av hyttan. Hon sålde i början av 1800-talet till en Västeråsborgare, fabrikör Ericsson, som köpte upp alla andelar i hytta och satsade på gjutgods.
Bergmästaren lät 1812 de sex bergsmännen flytta sin produktion till andra hyttor, Bennebo, Karbenningby och Klingbo. Ericsson sålde (för 9 á 10 000? rdr) hytta och herrgård till Herr Tygwaktaren Fabricius som 1816 begärde hos Höglofl. Kongl. Bergskollegium att bergsmännen skulle återgå till Nickebo hytta för att Fabricius skulle få hjälp med hyttans stora reparationskostnader och kostnaderna för på- och nedblåsning. Samteliga hyttägare och Bergsmän i Norbergs Bergslag protesterade tillsammans till Bergskollegiet och krävde hyttans ödeläggande på grund av bristande kolfångst. Nickebo tvingades till 3 års driftsstopp 1816 i avvaktan på beslut. Ansökan gjordes av:
Bergsmän | Hyttefogde |
Fragg Bennebo Olofbenning Karbenningby Rosendal Fliken Meling Bråfors Halvardsbenning Åfvestbo | Olof Mattsson Unga Anders Andersson Gamla Anders Andersson Johan Ersson Anders Andersson Jacob I. O. Olsson C. Helleberg Hans Jansson A. Hansson Pehr Abramsson |
|
|
Bruksägare |
|
Nordansjö och Nyhytte Gäsjö Fahlu Bergslag ~Delägare i Rosshyttan samt Häste Engelsberg, Högfors och Landfors Wester Djupkärra Meling Meling Häste och Gäsjö Bastmora Rabbatsbenning och Häste Häste Häste och Rabbatsbenning Häste Hästbäck | Eric Gu. Rosén, disponent Paul Tottie, ägare av 2/3 Hans P. Steenmarck, disponent And. Hebbe genom And. Bofaeur, disponent S. v. Stockenström (Fagersta) C. J. Bedoire, delägare And. Timm, delägare Gustaf Svedberg, delägare Jacob R. Dahlsson, delägare (Ferna) H. J. Wallisch, delägare J. R. Steenman, delägare Carl E. Lagergren, delägare E. v. Stockenström, delägare J. J. Forsslund, delägare |
Bergmästare Abraham Hülphers kommenterade ansökan och angav Nickebo hela bys Skogstillgång till 1 152 ½ tunneland varav förre Tygwaktaren Fabritius ägde 231 2/3 tunneland och hela hyttan. Norbergs bergslag tillverkar omkring 28.000 skeppund Tackjärn årligen, men märkom det, minst hälften däraf med köpekohl. Om Fabritius på Nickebo fick fortsätta driva hyttan vore han hänvisad nästan helt till köpkol vilket skulle driva upp priset på kolet. Även om Nickebos bergsmän flyttade tillbaka sin blåsning till Nickebo skulle kvantiteterna bli små och inte motivera underhåll av hyttan och den stora bränsleåtgången vid på- och nedblåsning av hyttan. Den 30 april 1818 tillstyrkte han därför bruksägarnas och bergsmännens ansökan om ödeläggande av Nickebo hytta med motivering att så länge Grangärdes till Stångjärn odugliga malm finnes …. Hafva nu Brukägarna inköpt de 2ne på Gjuteri i Bergslagen priviligierade Hyttor, Nyhyttan och Häste ……… Jag vågar då hemställa, om större tillverkning kan belöpa på ägaren af en half Hytta eller 5/16 Hemman med 234 2/4 Tunnland Skog, i en ort der tjugotre hela hyttor eller 92 Hemman skola dela sig emellan Köpekohlstillgången för 8 . à 12.000 skeppund Tackjärnstillverkning.
Bergskollegiet och Kungl. Majt beslöt att bergsmännen fick stanna kvar i sina dåvarande hyttelag, att Fabricius fick fortsätta använda Nickebo hytta och att sammanslagning av hyttorna i Karbenning, Nickebo, Bennebo och Olsbenning skulle utredas. Utdrag ur utredningen:
| Bennebo | Nickebo | Karbenning | Olsbenning |
Pipans sida, fot | 32 | 29,4 | 31,4 | 28,4 |
Pipans höjd,fot | 28,5 | 26,6 | 29,3 | 27,3 |
Pipans diameter vid uppsättningen, fot | 4,55 | 6 | 4,7 | 4,3 |
Pipans största diameter, fot | 7,6 | 7,6 | 7,2 | 6 |
Hyttehjulets diameter i fot | 23,2 | 23 | 23 | 21,4 |
Vattenfallets höjd i fot | 10,5 | 7,65 | 7,35 | 9,8 |
Genomsnittlig blåsningstid | 86 5/24 | 67 16/24 | 76 6/24 | 81 16/24 |
Tillverkning per blåsningsdygn, skeppund | 15-16 | 14-15 | 16-18 | 17 |
Kolåtgång per skeppund, tunnor | 14 | 18-20 | 15 | 14 |
Byggd år | 1805 | 1766 | 1789 | 1768 |
Malmen bokades vid hyttorna och rostades i grop. Blåsning skedde vanligen vartannat år och produktionssiffrorna avser vanligen den senaste 20-årsperioden. Bennebo hytta var i gott skick, Karbenning och Olsbenning hade några skavanker som inte hindrade blåsning. I Nickebo var masugn och nödvändiga byggnader starkt nedslitna, med undantag för hytthjul (nybyggt 1798), hjulstock och bälgar. Bokverk, kolhus, vattensump, bodar och hytteredskap saknades, däremot fanns en smältugn för tackjärnsgjutning i rådstugan. I Bennebo förbrukades 200 stigar kol för på- och nedblåsning.
Bergskollegiets beslut innebar att Fabricius gick i konkurs. Curatorerna i H. P. Fabricii Konkursmassa sålde hela hyttan och 34/96 Mantal Nickebo för 8 010.-.- rdr till Salomon von Stockenström, Fagersta, som rustade upp och drev hyttan vidare.
Under åren 1844 till 1850 förlade Bennebo hyttelag blåsningarna hit sedan Bennebo drabbats av vådeld och reparationen uppskjutits.
Nickebo hytta var i drift till och med 1873 enligt Gösta A. Eriksson. Wirsbo uppger 1859 som sista år enligt bergverksrelationer från Wirsbo.
Wirsbo ägde sedan 1852 hela Nickebo hytta och sedan 1857 stora delar av näraliggande Bennebo hytta dit Nickebos blåsningar flyttades. Vid auktion 21/2 1852 köpte Wirsbo hyttan och 59/96 mantal kronoskatte i Nickebo för 20.000 rdr (inklusive Bennebo) från avlidne brukspatron Salomon von Stockenströms konkursbo inklusive andelar i några Norbergsgruvor, 1/3 Spetalsgruvan, 1/8 Kihl- eller Kikegruvan, 1/6 Johannisbergsgruvan och 1/24 Näsbergsgruvan. ¼-del av Klingbo- eller Eriksgruvan köptes 1867 men levererade ingenting till Nickebo hytta under Wirsbotiden.
Hyttan blåstes ned för sista gången 1859 och 1876 såldes den och tillhörande 553 tunnland mark tillbaka till bergsmännen. 1873 taxerades hyttan till 12 000 kr jämfört med Bennebo 16 000 kr.
Nickebo var även efter ombyggnaden 1805 liten, kanske som den några mil och hyttor nedströms i Svartån belägna Landfors, ombyggd 1785, fortfarande bevarad som byggnadsminne. 1837 tillverkade Landfors 264 ton tackjärn med en råvaruförbrukning per ton om 7,21 stigar kol, 2,95 ton malm och 0,38 ton kalksten. Bennebo var större och effektivare, tillverkade 1867 1 512 ton tackjärn med en råvaruförbrukning per ton om 4,62 stigar kol, 2,42 ton malm och 0,40 ton kalksten. Den näraliggande och välbevarade hyttan i Engelsberg producerade cirka 4 000 ton tackjärn om året efter ombyggnad i slutet av 1800-talet.
Nickebo hammare, anlagd 1607 med 11 ton årligt smide, flyttades 1765 till Siljansfors i Dalarna. Invägning vid vågen i Västerås var 14 430 kg år 1745 och 18 546 kg år 1746.
1980 besökte Tommy Lennartsson Nickebo och berättar i ”Stenar bland Nässlorna!” att det byggts en loge över den troliga hyttplatsen och att det under logen finns en labyrint av gångar och gamla körvägar, rester av vattenkanaler. Han avrådde från turistande.
Nickebo herrgård finns kvar. Här drev Esselte barnkoloni för sina anställdas barn fram till 1958. Då såldes fastigheten till Västerås Skollovskoloniförening som drev verksamheten till 1974, efter verksamhetens kommunalisering och föreningens upplösning 1970 av Västerås stad. Ingmar Sörhammar var barn till kyrkoherden och tvingades delta i midsommarfirandet på kolonin. Det gladde honom inte, han blev som lantis retad av de överlägsna stadsbarnen från Västerås.
1650 alnar uppströms, 250 alnar nedströms Svartåns utlopp ur Bågen, låg Bennebo hytta och hammare. Hammaren var jämngammal med Nickebos medan hyttan var en av de äldsta i Norbergs bergslag, dokumenterad första gången redan 1371. Bennebo hytta byggdes ny 1805 som mulltimmerhytta. Såväl I-M Pettersson som Tommy Lennartsson berättar om både Nickebo och Bennebo, Brage Lundström har ingen invägning i Västerås från Bennebo hammare 1745/46, möjligen hade bergsmännen ingen unik järnstämpel som kunde särskilja leveranserna. Efter 1820 var Nickebo bruksägd medan Bennebo enligt Lennartsson var bergsmansägd till slutet, bortsett från att Fagersta 1824 köpte 22/96 hemman i Bennebo med en tiondel av hyttan och 57/260 del i övre hammaren. (Mellan 1856 och 1876 ägde Wirsbo stora andelar i hyttan, min anmärkning). 1812 skattade såväl Nickebo som Bennebo 16 lispund per blåsningsdygn. Bennebo hade då 13 bergsmän varav 2 från Nickebo.
1844 brann hyttan av våda och måste repareras före blåsning. Dåliga tider innebar att denna reparation sköts på framtiden och blåsningarna förlades till Nickebo hytta enligt kontrakt från den 17 maj 1844.
Kontraktet innebar att under fem år alla intressenter i Bennebo hyttelag (utom von Stockenström som ägde hela Nickebo hytta) varje år skulle få blåsa i Nickebo hytta sedan Nickebos ägares egna blåsningar slutförts. Bennebo skulle betala Nickebo 2 skeppund tackjärn för varje blåsningsdygn och de arbetslöner samt alla skatter och avgifter för sin blåsning. Den 9 februari 1849 beslutade Bennebo hyttelag enligt protokoll att förlänga avtalet sedan von Stockenström avböjt bergsmännens önskan att reparera hyttan. Först 1858 reparerades Bennebo hytta som tog över blåsningarna från Nickebo och Nickebo hytta lades öde.
Wirsbo Bruksintressenter köpte Bennebo hytta i etapper:
Vid auktion 21/2 1852 hyttan och 22/96 mantal i Bennebo jämte smidesrätt i Bennebo övra och nedra smedja samt andel i qvarn för 20.000 rdr (inklusive Nickebo) från avlidne brukspatron Salomon von Stockenströms konkursbo.
Den 31/10 1856 ¼-dels mantal Bergsmans hemman med därtill hörande andel i Bennebo hytta och nedre hammarsmedja och 1/7-del i vattentröskverk för 9 000 rdr från A. Moberg, O. Norelius och G. Ström.
Den 31/10 1856 rätten till deras del av Bennebo reparerade Bergsmans masugn för 36 500 rdr från A. Moberg, O. Norelius och G.Ström.
Den 17/3 1857 ¼-dels bergsmanshemman i Bennebo med därtill hörande andel i Bennebo hytta och nedre hammarsmedja samt 1/3 i husbehovskvarn och ¼-del i ett vattentröskverk för 13 500 rdr från Handelsbolaget A. Boman & Co, vågmästaren Olof Norelius och Faktorn G. Ström.
Vid offentlig auktion den 1/11 1862 för 1 675 rdr av bergsmannen Lars Persson och hans son Anders Larsson samt bergsmannen Anders Mattson.
1876 sålde von Hermansson på Ferna hytta och gårdar tillbaka till bergsmännen. Driften vid hyttan återupptogs. Nu arbetade inte längre bergsmännen själva i hyttan utan den drevs med anställd arbetskraft. Hyttan var i början av 1890-talet nedsliten med dålig arbetsmiljö och arbetarna sympatistrejkade med gruvarbetarna i Norberg 1891-1892. Hyttan blåstes ned för sista gången 1893.
| Säljare | Köpare/arvtagare | Nickebo hytta | Bennebo hytta | Hemman | Köpeskilling |
Slutet 1600-talet | Bergsmän | Kapellanen Nils Brodin | 1/2 hyttan |
| 5/16 av Nickebo |
|
Början 1700-talet |
| Borgmästaren Engelbrect Gother Fältmarschalk Stjärneld |
|
|
|
|
| Bergsmän | Baronessan Rosenstierna | 2/5 i hyttan |
| 3/16 av Nickebo |
|
Slutet 1700-talet | Baronessan Rosenstierna | Matts Petterson Fabrikör Ericsson | Alla andelar |
| 5/16? av Nickebo |
|
Omkring 1810 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Före 1816 | Fabrikör Ericsson | Tygwaktare Fabricius | Alla andelar |
| 34/96 av Nickebo | 10 000.-.-? |
1820 | Tygwaktare Fabricius | Fagersta | Alla andelar |
| 34/96 av Nickebo | 8 010.-.- |
| 4 Bergsmän | Fagersta |
|
| 25/96 av Nickebo | 4 700.-.- |
| 2 Bergsmän | Fagersta |
|
| 22/96 av Bennebo | 4 716.32.- |
|
| Fagersta |
| Andelar i Bennebo övre smedja |
| 293.28.9 |
|
| Fagersta |
| Andelar i Bennebo nedre smedja |
| 2 453.14.- |
1824 |
| Fagersta |
| 1/10 i hyttan 57/260 i övre hammare |
|
|
21/2 1852 | Fagersta | Wirsbo | Alla andelar | Andel i hyttan Andel i övre o nedre hammare | 22/96 mantal Bennebo | 20 000.-.- |
31/10 1856 | Bruksägare | Wirsbo |
| Andel Andel i nedre hammare | ¼-dels mantal Bennebo | 9 000.-.- |
31/10 1856 | Bruksägare | Wirsbo |
| Andel |
| 36 500.-.- |
17/3 1857 | Bruksägare | Wirsbo |
| Andel Andel i nedre hammare | ¼-dels hemman Bennebo | 13 000.-.- |
1/11 1862 | Bergsmän | Wirsbo |
|
| 1/16-dels mantal Bennebo | 1 675.-.- |
1873 | Wirsbo | Ferna | Alla andelar | Andelar i hytta och övre o nedre hammare | 59/96 av Nickebo 76/96 av Bennebo |
|
1876 | Ferna | 2 bergsmän | Alla andelar | Andelar i hytta och övre o nedre hammare | 59/96 av Nickebo 76/96 av Bennebo |
|
Malmen kom från gruvor där Wirsbo var delägare.
Torrsten (kvartsrik malm) | köptes | från | Spetalsgruvan | 59 792 centner för | 12 556,32 |
" | " | " | Kihlgruvan | 6 133 centner för | 3 387,93 |
Blandsten (kalkhaltig malm) | " | " | Näsbergsgruvan | 2 740 centner för | 331,70 |
" | " | " | " | 1 024 centner för | 174,02 |
" | " | " | Johannisbergsgruvan | 13 656 centner för | 1 707,00 |
Limsten (kalk) | " | " | Flängan och Klacken | 11 952 centner för | 971,30 |
Träkolet köptes från: |
|
|
| Stigar | Belopp |
Wirsbo | 112.00 | 644,00 |
Forss | 396.08 | 2 082,50 |
Kontant | 3 932.11 | 20 493,39 |
Eget | 98.00 | 563,50 |
Totalt | 5 035.11 | 26 652,13 |
Bennebo hytta tillverkade för Wirsbo 1 512 ton tackjärn av 136 750 hl träkol, 608 ton kalksten och 3 662 ton malm. Av den totala tillverkningskostnaden var 48 % träkol och 35 % malm. Wirsbo betalade 2,18 kr per centner, Seglingsberg 3,86 kr per centner, men det var endast för 1 098 centner.
I 1873 års Capitalbok framgår på tackjärns konto att vid blåsningens slut den 31 oktober serverades wanlig förplägning och mat till arbetarna: 35 personer för 35:- kr. Till ingeniour Sund betalades för biträde wid Lokomobilens insättning jemte förfärdigande af Gnistersläckare till densamma 37:90 kr. Till Gust Andersson i Bennebo betalades för extra arbete, samt eldning och Isning i Hjulhusen under blåsningen, tillsyn under hyttans dämning jemte 3 dygns Eldning före påblåsningen 43:- kr. Den 16 Aug betalades till Dormsjö Bruk för wexeln till Lokomobilen 710:71 och omkostnader vid en resa till Dormsjö för beställningen 10:-. Årets vinst blev 16 995:71 kr.
Årets tackjärnstillverkning blev 29 654 (1 260 ton) centner varvid förbrukades 56 628 centner (2 407 ton) Torrsten, 17 825 centner (758 ton) Blandsten och 12 875 centner (547 ton) Limsten och 5 037.8 stigar Kol. vilket kostade 164 103:77, och gav ett överskott av 7 724:01. Dessutom levererades 55 slaggstenar, hyttan använde en tid enbart kvartshaltig malm utan kalk eftersom kalk ger kalkinneslutningar i slaggtegel, det drar åt sig fukt och fryser sönder. 27 961 centner (1 188 ton) tackjärn levererades till Wirsbo för 166 134:90kr, 2 172 centner till Ferna för 11 403:- och 7 042 centner över Strömsholm för 25 375:03. Wirsbo förbrukade 37 074 centner.
Malm från Norberg och tackjärn till Engelsberg transporterades via Norbergs Järnvägs AB, Högfors station.